Min resa...

Nu e jag hemma med mina grabbar igen.

Runt halv 8 på tisdagen kom en sköterska in med 2 tabletter o nån flytande medecin. Den flytande medecinen smaka surt o lämna en otroligt äcklig eftersmak i munnen. Jag fick inte äta eller dricka något för o ta bort smaken men jag slicka på ett tuggummi med mint smak i smyg o de hjälpte.

Runt 8 kom dom med en sån där läcker dress som e helt öppen där bak o bad mig sätta på den.
Sen rullades jag till op-avd o där vänta några sköterskor som på en gång börja dra o fästa grejer på mig. Sen sa den manliga sköterskan nått till mig o nån annan tryckte dit en gasmask över ansiktet. Jag fråga om jag skulle räkna ner från tio som jag hört att man ska göra men han nicka nej. De sista jag minns var att han gjorde tummen upp o sen att jag bara hörde min tinnutus tjut o allt blev svart. Efter de va jag borta.

Jag vaknade när dom höll på köra in mig i ett annat rum. Hela jag skakade av frossa men jag var skönt trött o tänkte skit va underbart om man inte mår sämre än så här. Eftersom jag skakade av frossa så la dom in ett stort luftrör under täcket vid mina fötter som blåste in massa varm luft. De kändes underbart. Då o då väckte dom mig o fråga om jag ville ha mer smärtlindrande men jag sa att de inte gjorde så farligt ont. Ville inte påverka levern mer än nödvändigt men dom rekommenderade smärtlindring ändå. Hon sa att sen kan jag blir tvungen o få ta mer än nu om jag låter smärtan bli värre. Hon spruta in morfin i nålen jag hade i armen o jag somna igen.
Blev väckt av att hon smeta läppglans på mina läppar o sen öppna hon min mun o spreja in nått äckligt.

Jag vet inte hur länge jag låg där men jag minns att jag hela tiden tittade på klockan för jag visste at C väntat på mig i avd sen tidig morgon. Nu va den runt 2. Tydligen hade operationen tagit längre tid.
Hon frågade mig om jag ville åka upp o jag svara ja.
Jag var väldigt borta o blunda mest men jag minns att jag såg C le o då log jag tillbaks sen blunda jag igen. Ville bara sova.
Han la sig bredvid mig o vi sussa en stund sen sa jag till han att åka hem till Adam. Han hade varit med hans föräldrar sen 8 på morgonen o klockan va nu runt 16-17.
När C åkt så fortsatte jag sova o vakna bara då o då för o sedan somna om på en gång.

På natten började jag bli piggare men jag var yr. Allt rörde sig i rummet när jag tittade upp o jag mådde lite illa.
Försökte gå ut på internet men illamåendet blev värre av de.
Jag blev lite rädd för de kändes som de bara var ögat på den sidan som operationen gjorts på som snurra. När jag höll för vänster öga så kunde jag fokusera på saker men höll jag för höger öga o försökte fokusera med vänster så gick de inte. Ögat snurrade iväg liksom.
Jag blev livrädd att man kommit åt nån nerv som e kopplat till ögat när man opererade så jag alltid skulle va yr. Dr hade ju sagt att jag inte har något balanssinne så jag skule inte bli yr!
Jag ringde på signalen som gör så en sköterska kommer o berätta min oro. Dom visste inte men bad mig försöka gå på toa som jag inte hade gjort sen morgonen. Jag vågade inte. Mitt illamående skulle bli värre de visste jag. Så fort jag bara rörde armarna så mådde jag illa o blev kallsvettig.
Då bad hon mig att åtmindstonde försöka sätta mig upp o sen fällde hon upp min säng. De gick en stund sen kom illamåendet. Hon andades djupa andetag med mig o de blev lite bättre. Medans vi satt o prata så kände jag att yrseln oxå blev bättre.
Dom bad mig vila o säga till när jag va redo för o gå o kissa.

Runt 1 började jag känna mig väldigt kissnödig men jag vågade inte sätta mig upp än pga illamåndet. En sköterska hade erbjudit mig medecin mot illamående tidigare så jag ringde på sköterskan för jag tänkte att de kanske hjälper så jag kan kissa sen.
Hon sa att hon tyckte jag skulle ta smärtlindrade oxå men jag hade inte speciellt ont. Hon bad mig ta de ändå så jag inte skulle få ont sen. Dom sprutade in morfin o medecin mot illamående o direkt när de kom in i kroppen så kröp de i hela mig. Jag fick en sån äcklig o obeskrivbar känsla. Hela min kropp domna bort kändes de som. De kröp i mig o jag kände ingen ro. Sköterskan sa att de kan va från morfinet eller kombinationen av medecinerna men att de skulle gå över snart. Jag låg o full panik över den här hemska känslan i nästan 3 timmar utan att de blev bättre. Jag önskar jag kunde beskriva vad jag kände men de e omöjligt. Kunde inte koncentrera mig på nått o kunde inte få nån ro. De kanske hade hjälpt om jag rört mig lite men jag var för svag o yr för o göra de.
Till slut kände jag bara att jag ville hoppa ut genom fönstret för o slippa känlan så jag ringde sköterskan. Hon sa att jag skulle andas lugnt o att de blir bättre snart.
Jag tvingade mig själv till o gå på toa så jag iaf skulle slippa den känslan o de gick bra. Jag var bara lite svag o skakig o lite yr.

Försökte somna igen men de gick inte pga känslan i kroppen. Hemma sover jag på mage så jag testade de o jag halv somna till o från.
Jag tror jag sov sammanlagt 1,5 timma den natten.
Nästa morgon kom dr o förklara att de hade varit en svår opertion. Min hörselgång va så inflamerad så den hade blivit jätte ärrig o de gjorde så han fick de jätte svårt o stoppa in cochleaimplantatet. Så svårt så han nästan gav upp ett tag.
Han sa att jag bara behövdes röntgas o sen kunde jag få åka hem.

Jag låg en stund i sängen o vänta innan de kom nå flak liknade permobil med säten o hämta mig för o släppa mig vid röntgen.
Jag var väldigt svag o mådde inte alls bra av o sitta där. Att sitta upp helt gjorde mig snurrig o lite illamående. Tyvärr fick jag sitta så där i nästan en timma innan de va min tur.
När jag sen frågade hur jag skulle komma tillbaks till avd (som låg på andra sidan) så frågade dom om jag inte kunde gå själv. "Nej." Då ringde dom efter skjuts. Jag satt i väntrummet o väntade på skjutsen i nästan en timma till...suck. Jag var så svag o mådde skit o längtade bara tillbaks till sängen i avd.
Tror de var en kombination av morfinet oa allt annat jag hade i kroppen plus mat brist som gjorde mig så svag. De sista jag åt var på måndagen när dom servera lunch (nu var de onsdag). Då åt jag bara lite av deras ris för grytan var inte alls god o sen en knäcke macka jag köpte på kiosken. De va allt jag ätit på 3 dagar.
Ville bara tillbaks till säbgen o vila lite innan mamma kom för o hämta mig.
När jag till slut kom tillbaks o skulle lägga mig så låg de en man i min säng (?!).
Kul! Sköterskorna hade redan slängt ut mig hahaa! En av dom kom o förklara att dom va tvugna o använda sängen pga plats brist. De va lite konstigt för sängen bredvid mig, där min roomie låg, hade varit ledig sen jag kom tillbaks från operation. Jaja, de va bara o gilla läget. Jag bytte om på toan eftersom jag fortfarande hade sjukhuskläderna på o sen fick jag sitta på en stol i korridoren o vänta på att sköterskan skulle komma o ta ut nålen från armvecket o buta bandage som dom inte hade gjort än.
De va rätt jobbigt o sitta där svag o tom i magen. Dom serverade lunch men bara till dom som hade en säng så jag satt där o såg lunch vagnen åka förbi...haha! Patetiskt...

När sköterskan bytt bandage o tagit ut nålen så kom mamma o stora syster o vi fick prata med läkaren innan vi drog. Han sa att han såg på röntgen bilderna att allt satt där de ska.

Jag sov mesta delen hem. Mådde inte så bra. Vi stannade en bit från Västerås, i Hummelsta, o skulle äta o även fast jag inte fått i mig nått sen i måndags så kunde jag bara äta några tuggor. Mådde konstigt.
C o Adam kunde tydligen inte vänta utan dom körde ut till Hummelsta o hämtade mig. Efter lite gos med dom så åkte jag o vila hos mamma en stund sen drog jag o mina böys på en picknick på Björnön. Jätte fin kväll var de.

Sen blev de film o sova. Såå sköönt o va med mina grabbar igen!

Imorse vaknade jag väldigt svullen i halva ansiktet o hade väääldigt ont. Alvedon hjälpte lite iaf.
i kroppen mår jag iaf bättre. De som e jobbigast just nu e de höööga tjutet som kommer från örat som opererats. Dr sa att de kommer lägga sig sen. Hoppas de...

Igår kände jag oxå lite ångest känslor. Jag ångrade tom operationen lite. Jag kände mig inte som mig själv med nånting in opererat i mig som igentligen inte ska vara där... Kanske lite svårt o känna sig som sig själv oxå när man tittar sig i spegeln o e rakad o svullen. Men de som störde mest va att jag hade nått i mig som inte var jag. Läskig känsla... idag känns de bättre iaf.

Adam har varit jätte hostig när jag varit borta o idag fick han feber så idag var vi till vårdcentralen med honom. Han e förkyld igen så vi fick host medecin. Nu tycker jag Adam varit sjuk lite för ofta sista tiden. Oroar mig för honom. Hoppas de e sista nu så han kan få njuta av livet lite.

Vi har nyss lagat o ätit middag o ska mysa vid soffan en stund innan suss dags.

Jag mår som sagt bättre nu men de e jobbigt o röra o vrida huvudet. Jag e svullen o hör högt tjut så andra ljud kombinerat med tjutet kan bli för mycke. Stänger av min hörapparat då. Anstränger jag mig så svider de till o tjuter högre oxå.
Igår kände jag även att de killa i örat hela tiden som om de va nått där så de va svårt o sova men idag e de borta.
Sen har jag märkt att jag inte har nån känsel på halva huvudet. De kan klia men när jag kliar så känner jag inte mina fingrar på huvudet...weird.
Jag kan fortfarande inte ligga på rygg eller åt på vänster öra så jag ligger bara på höger sidan. Vakna med kraftig nackvärk.

Utöver allt de så mår jag okey :)

Vill tacka alla er för era tankar o lyck önskningar här, på sms o på face. Ni e underbara!
Hoppas ni allt vi gått/går igenom blir värt de. De får vi veta om ca 4 veckor...


Ps. Jag vet att detta var ett pissigt inlägg men de har tagit mig hela dan. Jag e inte mig själv äön o har ont o sen kämpar vi med en sjuk Adam så ev stav fel osv får va. Hinner inte läsa igenom...