Saturday...
Jag letar tårtinspiration på nätet hos mamma. Gräbsen är ute o driver nånstans. Snart kommer dom hit o C drar vidare till Sthlm. Han ska dit o fira en vän som fyller år o tydligen är man inte bjuden.. ;) Men de gör inget. Jag o gräbsen kör pizza kväll hos mamma o tittar på spanska kanalen istället. Morsan o jag följer ett program på spanska kanalen som är varje lördag. Dom är rätt roliga i espana. Mycke dramatik.
Igår var jag ute med gräbsen i olika lekparker i nästan 3 timmar. De var så skönt ute! Älskar att de börjar bli vår i luften! Man blir ju nykär.
Just nu sitter jag o huttrar dock. Har haft frossa sen igår kväll. Fick sova med alla kläder på o 2 täcken för jag klarade inte att ta av mig nått. Då skulle jag nog frysa ihjäl. Vet inte vad som är fel men hela jag är en isbit hela tiden.
Längtar massor till måndag! Samtidigt som jag är lite rädd. Delade känslor.
Efter mitt "möte" ska jag berätta lite mer vad jag pratar om. Först vill jag dit o få saker bekräftat innan jag avslöjar här ;) Tiden får gärna gå snabbare... 9:45 på måndag...
Ska berätta en lite häftig grej. Fick mail av tv 4 igår. Dom hade sett min grupp sida på face o mina tårtor o dom undrade om jag var sugen på att delta i deras nya program. De är nån slags baktävling. Misstänker att de är ungefär som Masterchef, eller Mästerkocken kanske de heter, fast bakning istället för matlagning.
Jag gillar inte tanken på att vara med i tv så min spontana reaktion är Nej. Öj öj vad folk inte gillade att jag inte vill va med.
Usch, får huvudvärk bara på tanken att vara med i tv. Alla är vi oilka...
Nu ska jag smälla i mig mammas tacorester.
Ha en skön lördag!
Charlies förlossningsberättelse...
Den 18:e april hade vi bestämt dejt i lekparken med en vän o hennes dotter. Jag o Adam knalla dit o jag klagade lite på att min rygg besvärade mig. De kändes som jag hade magkatarr fast i ryggen. Skum känsla som är svår att beskriva. Min vän sa att de kanske var på G men DE visste jag att de INTE var. Man får inte magkattars ont när man ska föda. Heeelt annan smärta. Trodde jag ja...
C mötte upp oss i parken o tog Adam för o fika på stan medans jag gick hem o somna som en klubbad säl (hemskt uttryck by the way) på soffan.
Efter några timmar vakna jag o hade lite molande ont. Av nån anledning sa jag till C att vi måste packa BB väskan (som jag ÄNNU inte gjort) för idag händer de. Jag sa de så lugnt o oengagerat (trodde ju inte ens på mina egna ord) så han tog inte in de riktigt.
Jag knalla runt där o packa o vek kläder medans dom andra somna.
Runt midnatt började jag chatta med min vän o sa att jag kände lite smått då o då men de var så svagt så jag visste inte om de räknades som värkar eller om de bara var lite magbubbel eller nått. Hon sa till mig att klocka smärtan för o se om de kom regelbundet. Fick en chock när vi såg att dom kom var 8:e minut! Hur kunde smärtan va så precis??
Min kompis somna o där satt jag o fundera om de verkligen va på G. Jag hade ju inte jätteont så jag hade ingen tanke på att åka in. De var bara att ligga där på soffan o vänta. C sov bredvid mig o Adam i sitt rum.
När värkarna började komma var 6:e minut så googlade jag lite för o se när man ska åka in. Hittade en sida där de stod att en omföderska ska åka in när värkarna kommer var 6:e minut för de kan gå snabbt. Jag hade ingen lust o åka in när jag knappt hade ont men jag ville ändå rådfråga C.
Försökte väcka han lite försiktigt o sa att vi kanske måste åka in snart. Han vände sig bara om o mummla nått sen somna han om.
Bestämde mig för o vänta tills de gör mer ont iaf. Jag kommer inte föda nått barn förrän jag har ont. DE visste jag.
Efter en stund började värkarna bli kraftigare. Jag blev tvungen att andas mig igenom dom. Eftersom C visat att han inte flög upp direkt när jag rådfrågat honom så messade jag min lillsyrra som ringde BB för o rådfråga. Säkert bara lite växtvärk hade dom svarat henne.
Mmm...växtvärk...
Runt 7 gjorde de rätt ont så jag bestämde mig för o ta en varm dush för o lätta lite på smärtan. De hjälpte enormt mycke faktiskt. Passade även på att raka ben osv för jag insåg att vi skulle behöva dra till BB.
Smsade mami att hon skulle va beredd o skjutsa oss inom kort.
Adam gick hos dagmamma då o hade schema från 10. Vi kunde inte ta med Adam till BB så jag la mig i sängen o bet ihop för o klara av att vänta tills han fick gå till dagmamman. De skulle bli alldeles för krångligt om vi åkte in tidigare. De bästa vara att veta att han kunde vara hos dagmamman medans vi åkte till BB.
Låg i sängen o andades mig igenom smärtan som var rätt hög men ändå väldigt hanterbar. C sprang runt o gjorde i ordning Adam.
Sen kom han in o fråga vart en räkning låg som han lagt på byrån o sucka o hade sig för jag inte visste var den var. Jag i mitt tillstånd ville inte leta eller ens tänka på en jävla räkning nu. Tydligen viktig räkning. SUCK! Jag föder barn! Stoppa upp den där räkningen nånstans! Vi ska få barn idag!
Iaf...
Mamma kom o vi lämna Adam hos dagmamma o körde vidare till BB. Klockan var runt halv elva.
Min mamma var så stressad så hon var tvungen o fråga C vart hon skulle svänga osv fast hon vet exakt hur man kör till BB.
Jag satt mest o blunda o när en värk kom andades jag högt igenom den. In genom näsan o ut genom munnen.
Vi blev avsläppta vid entren o mamma hojta nått om att vi skulle ringa om vi behövdes hämtas igen. Yea right, tänkte jag... Jag lääär bli kvar.
Vi blev visade till ett rum o jag stod o lutade över ett bord o andades genom värkarna.
Efter en hel JÄKLA halvtimma kom en barnmorska. Hon hade med sig dom fina kläderna som jag hoppade in i (inte bokstavligen) o blev undersökt.
4 cm hade jag öppnat mig. Man ska vara öppen 10.
C sa till barnmorskan att idag kommer de väl ingen bebis va? Han hade väldigt svårt att ta in att de faktiskt var på gång. Barnmorskan fnissa o sa joohoodu de tror jag allt.
Barnmorskan fråga flera gånger om jag ville ha morfin eller annat för o stoppa lite smärta men jag sa bara "nää de hjälper o andas igenom värkarna så jag behöver inget". Varje gång jag sa de högt så tänkte min hjärna "men du e ju sjuk i hela huvet...".
Plötsligt dog batteriet på mitt cochleaimplatat o då blev jag skitledsen. Jag vill ju höra vad alla säger! Adam födde jag innan jag opererat mig o hörde minimalt under förlossningen med hjälp av en hörapparat men nu hade jag inte ens den med mig. Blev så arg på mig själv att jag glömt ta med batteri. C ringde mamma som kom o hämtade han o skjutsa hem för o hämta batteri.
Barnmorskan titta förbi o undra var C var o de undrade jag med. TYDLIGEN åkte han förbi banken o betala JÄKLA räkningen oxå! Nu kan man ju skratta lite åt hans oförstående att jag faktiskt FÖDER BARN IDAG, men då var de inte kul vill jag lova.
Jag minns inte vad klockan var men jag blev undersökt igen o var öppen 6-7 cm. Bebisen ligger rätt högt upp oxå sa barnmorskan. Great, tänkte jag. Kommer ta forever... Hade gått ca 2 timmar då tror jag. Ännu en gång fråga hon om jag ville ha morfin så jag fick vila lite men jag hade hört morfin kan fördröja allt så jag tacka nej.
Jag var så slut (hade ju inte sovit på ett dygn) så jag låg mest o blunda o försökte slumra till mellan värkarna.
Barnmorskan kommer in igen o ber mig pröva lustgas. Jag tar ett djupt andetag i den där masken som stinker fot o får panik. Nej nej nej! säger jag o skakar på huvudet. Låter lite som Adam faktiskt minns jag. "Nej.." säger barnmorskan tillbaks o tittar på mig. WHAT? säg nått annat! tänkte jag. Hon var nog rätt ny för de tog lååång tid o kolla hur mycke jag var öppen tex. Hon titta länge på sina fingrar för o uppskatta hur många cm de var osv.
Nu kändes de som en bomb explodera i min mage varje gång en värk kom. De gjorde ohanterligt ont nu o jag började kallsvettas. Minns att C smekte mig i pannan för o ta bort svett o de kändes så otroligt skönt o tryggt när han gjorde de.
Barnmorskan sa att hon vill ge lite smärtstillande o vid de här laget så protestera jag INTE.
Hon sprang iväg o 1 minut efter hon lämnat rummet så kom krystvärkarna.
Nu kommer den! skrek jag till C. Tryck tryck tryck! skrek han. Neeej! hon måste godkänna först! sa jag. Haha! Ufft...
Han gick o hämta henne o hon sa att hon nyss undersökt o de bara var 6-7 cm öppet så jag får inte krysta. De måste vara 10.
Jag bönade o bad att hon skulle undersöka igen o de gjorde hon. På bara några minuter så hade jag öppnat mig 4 cm o var helt öppen. Bara att krysta! Du är helt öppen!
Jag hann alltså inte få nå smärtstillande. Troligtvis därför jag fick så ont där i slutet oxå för de gick väldigt snabbt.
Efter 2 kryst så var han ute kl 13.35. Vi kom in till BB ca 10.30.
Jag förstod ingenting o tittade mest på C som stod bredvid mig. "Jag gjorde de älskling. Jag gjorde de!" sa jag om o om igen. Hade väldig svårt o ta in att jag faktiskt klarat de. O väldigt smidigt o lugnt oxå.
Charlie kom upp i min famn o han var mini!
Bajsade gjorde han oxå. Adam kissa o Charlie bajsa. My boys <3
Han vägde bara 2851 gram o var bara 46 cm lång. Ljus som en svensk liten pöjk.
Vi stannade på BB några dagar. Minns att jag saknade Adam nått extremt.
Eftervärkarna var mycke värre med Charlie. Fick tom be om Panodil, så de var bra jag stannade o vila några dar.
Att sen åka hem o se bröderna tillsammans är en historia för sig. Kärlek vid första ögonkastet.
Fler bilder från BB o nyfödd Charlie finns i andra datan så de får jag återkomma med.
Nu blire soffhäng!
Tja...
I vilket fall, gaaah vilket skönt väder de var i Västerås igår! Vaknade o käka frukost med gräbsen sen gick Adam o jag på promenix med mamis hund. Mamma o jag bor grannar (typ) nu så de e rätt nära till henne. Lite skönt faktiskt.
De var så skönt ute så jag ville inte in igen. Duktiga Adam gick med mig i nästan 50 minuter utan att klaga nått. Duktiga kille!
Sen drog vi alla till morsan o åt hennes goda milanesa o nybakat bröd tillsammans med syrran o hennes dotter.
Hon o Adam lekte jäärnet hela kvällen. Dom sprang runt runt runt o sen putta Adam henne på en leksaksbil springandes. Förstår inte hur han orka. Maya är 6 år så hon är mer än dubbelt hans storlek men han körde runt henne utan problem. Lilla Charlie försökte hänga med o kröp de snabbaste han kunde efter. Dom han varva han några gånger men han kämpa på iaf :) Kul hade han oxå. Skratta som en tok.
Jag älskar o se dom här barnen leka. Man fylls av en speciel glädje när man ser dom ha så kul. Gårdagen var näst intill perfekt.
Idag har morsan mandy fått lite egentid. Farsan baloo skicka mig till morsan. "VILA DIG!" röt han o slängde dörren i ansiktet på mig. Neeeej så hård var han inte. Men vila skulle jag så nu e jag hos mamma o "vilar". Dammsög precis hela villan o ska måla om trappan snart. Haha! De kryper i mig när jag e för stilla. Dessutom har jag redan messat dom 5 ggr för o se vad dom gör. ABSTINENS!
Yea yea...ska försöka andas lite. Min kropp behöver ju de.
Tänkte sätta mig o skriva en förlossningsberättelse om när jag födde Charlie. Gjorde ju de med Adam men har ite haft tid att göra de med Charlie. Jag vill gärna ha de nerskrivet så jag kan gå tillbaks längre fram tiden o minnas.
Kanske ploppar upp en liten historia snart. Minns ju inte allt. Gått ett år snart ju! Jisses va snabbt tiden går...
Lämnar er med en bild på mina fina.
Adam vägrade lämna sin bror över natten så dom somna i Charlies lilla mini spjällsäng tillsammans...
Ren kärlek...
Men hörrni...
Vart är jag?! Inte i bloggvärlden iaf...
Ibland e jag jättesugen på o blogga igen men jag har så svårt för o ta tid från barnen för o trudelutta här. Dessutom så funkar inte datan o min telefon vill inte logga in här tydligen...
Nu e jag hos mami så jag hoppade in här lite ;)
Har hänt alldeles för mycke sista tiden. Charlie kom med sitt fina charmiga sig. Sen förlora vi en familjemedlem o de har jag inte ork att ens tänka på så de kommer jag troligtvis inte skriva om. De kanske blir konstigt i vissas ögon att jag inte skriver nått, som om de inte hänt, men jag har inte ork att tänka på de ens. Jag mår så fruktansvrt dåligt då så jag kommer hoppa att skriva om de. Jag kanske blir starkare i framtiden o orkar...
Vi har varit på bröllop. Två stora syrianbröllop. Har ni varit på nå syrianbröllop? Hujjedamig! De e ju som på tv:n kan man ju lugnt säga. Dom håller inte igen så att säga... Väldigt mycke lika på alla syrianbröllop tycker jag. Men de e väl för dom följer sina traditioner.
Jag vill ha nått lite mer personligt...eller iaf NÅTT personligt.
Första satt vi vid toan typ haha! Ingen vid bordet hörde vad som sas i micken där fram. Plus att jag var i väldigt dåligt skick då jag sörjde för fullt just då. Tror tom jag grät en stund. Tur C:s armar var nära.
På de andra syrian bröllopet så var de jag som fixat tårtan :D Ni som följt bloggen kanske minns Dave som jag brukade hänga med. De var han o hans fru som gifte sig. Trevligt trevligt :)
The cake...
Som vanligt så kan ni se mer tårtor på min grupp sida på Facebook. Sök efter Mandys Magic Bakery ;)
Min hörsel e samma. Jag hör rätt bra (inte om de är kaosmiljö..) i de opererade örat. Den andra hör jag i princip inget på. Jag har funderat o vill nog be om en operation där oxå så jag kan höra bättre.
Den 1 mars ska jag till Uppsala för en lite undersökningar. Då ska jag ta upp att jag vill operera andra örat oxå.
För övrigt har vi flyttat IGEN. Till Gryta. Området där jag växte upp. Vi har en fin trädgård o trivs jätte bra men behöver större. Flyttlasset lär nog gå nån gång i november igen. Med andra ord, 1 år gav vi denna lägenhet. Men e man många så e man o även om de e mysigt o bo trångt (inte jämt...) så behöver vi ett till rum. Hoppas på hus nästa gång men vi får se...
Grabbarna är dom finaste snällaste grabbs man kan hitta. 2 charmörer båda två. Dom är så snälla o lugna så de är inte alls jobbigt att vara 2 barns mamma. Hoppas dom är så här snälla mot sin gamla morsa livet ut.
Adam har blivit stor kille..
Lill Charlie har oxå blitt stor :)
Fanns inte så mycke bilder på denna data men de kommer mer ;)
Jag är världens stoltaste mamma!!! De är så mycke kärlek i dom här barnen!
Adam smeker mig på kinden o armen tills han somnar varje natt. Han berömmer mig o våra möbler konstans. "Va fin du är mamma.." " Den fin mamma!" säger han o pekar på nått jag köpt. Han är otroligt varm o godhjärtat.
Charlie gillar o kramas. Han kommer krypandes o drar i byxan att han vill upp. När man lyfter han får man en hård kram med dom små armarna runt ens hals.
Barn är så rena o vackra.
Jaja, de finns massa mer jag vill berätta EGENTLIGEN men jag spar mig. Hoppas jag kan truddelutta snart igen.
Kram på Er!
Den obligatoriska nyårstårtan...ps. notera min fiiiiina moraklocka i bakgrunden. Egentligen den jag vill visa o alla andra mina fina möbler jag hittat meeeen e ju inte hemma o hemma har jag ju inte data så ni får en skymt iaf på nått. Älskar mina möbler!!!
