Min resa...

Japps, nu börjar nedräkningen till operationen... Känns fortfarande väldigt overkligt faktiskt. Folk frågar om jag e nervös men jag kan liksom inte sätta in mig i att jag ska opereras. Jag vet liksom inte vad jag har o förvänta mig eftersom jag aldrig opererats förut. Vi får se närmsta dagarna om jag kommer börja bli nervös eller fortsätta va så här apatisk till de hela...haha!
Förhoppningsvis så får jag ha dator i rummet så då kommer jag uppdatera på plats!

Dagen har jag spenderat ensam med Adam. Pappa C hade viktiga saker för sig idag så de va bara acceptera läget MEN de har faktiskt varit en heeelt underbar dag! Jag o min Adam e ett skönt team tillsammans o har riktigt softa dagar när vi e ensamma.

Adam har tränat mycke på o gå idag. När vi skulle från ett rum till ett annat så fick han gå själv med mig bakom hållandes i hans händer. De e så obeskrivligt gulligt o se han gå!!! Han kan ju inte alls gå normalt utan sicksackar ibland med fötterna o ibland hamnar han så brett isär med fötterna så man tror byxan ska spricka men han kämpar på. Ska be C filma så får ni kika hur rolig gång stil min son har :)


Sen gick vi på långis promenad o när vi kom precis runt hörnet så ser vi att de finns en bebis gunga vid lekplatsen precis här bredvid. Lycka! Där ska vi hänga myyyycke i sommar. Jätte fin lekplats med massa plats för o ligga i gräset o gosa i sommar. De finns tom en fotbollsplan som vi faktiskt kan se från vårt köksfönster. Så nära ligger parken. Om vi bor kvar här (vilket jag inte tror) när Adam blir äldre så kan jag sitta där o spionera på honom när han busar med sina polare där...hehe. LÄNGTAR!
Jag e faktiskt en sån mamma som bara vill att han ska bli större. Många vill stoppa tiden o låta dom va bebis så länge som möjligt men inte jag. Jag älskar o se han utvecklas o ju mer han klarar av själv o förstår ju gladare blir jag. Mera mera mera! De e så otroligt roligt o se han utvecklas. Roligare o roligare ju äldre dom blir tycker jag...

Här e min son idag när han premiär gunga för första gången i hans liv! (I pappas mössa...)






I början förstod han inte riktigt o gav bara några fundersamma leenden men sen när farten blev hög så braka skrattattacken lös! Vi måste dit OFTA för han älskade de!!!

Dessutom har Adam o jag kommit över rädslan med klumpar i maten :) Sista dagarna har gått galant o idag va de som ingenting för oss båda när han åt den "farligaste" maten av dom alla...biff med ris... Bra där Adam o mandy!

Adam har gått o blivit fnissare... Han fnissar heeela tiden o de låter så sjukt gulligt så man nästan vill gå o slå sig själv haha! Men han fnissar åt inget rätt ofta. Vi kan bara sitta o inte gö nått o så fnissar han till. I tid o otid så fnissar han. Jag förstår inte vad som e så kul. Ser mitt hår för jävligt ut? Har jag nått stort o konstigt i ansiktet? Nope... Han kanske bara njuter av livet...men heeela tiden???
Ikväll när jag skulle natta han så fick han helt plötsligt en RIKTIG skrattattack o den smitta av sig på mig. Allt va släckt o han höll på somna. Jag sträckte mig över han för o lägga täcket rätt o då tittar han upp på mig o börjar skratta så han kiknar o knappt får luft. Jag tyckte de va så sjukt o så otroligt roligt så jag kunde inte hålla mig o så stod vi där o skratta ihjäl oss...helt utan anledning. Han e bäst min son! Gladaste killen i stan! Bara man tittar på honom så ler han. Man kan inte va på dåligt humör runt han. De e omöjligt! Jag har nog den gladaste bebisen jag nånsin sett.
Va nog därför vi fick just Adam. Han kom med en anledning...att ge oss glädje igen efter allt vi varit med om. Tror inte ni de?

Tack Adam för allt du ger oss varje dag.