Min resa...

...de e nog dom underbaraste orden att få höra som gravid kvinna...

Som ni nog förstått e jag mamma mandy from now on :)
10/7 -09 kl.16:56 kom han vår lille guldklimp. Ca 3 veckor för tidigt...
Han vägde 3040 gram o va 50 cm lång :)

Av hela mitt hjärta så kan jag inte förstå hur man kan älska nån så mycke så snabbt i sitt liv. Han e vår guldklimp o han kom med massor av kärlek med sig!
Helt otrolig känsla som tyvärr inte går att finna ord för.

Min förlossning va inte nått o klaga över...

Jag blev igångsatt på onsdagen men fick alldeles för starka värkar utan mellanrum sa läkaren. De visade sig på mätningen dom gjorde men jag kände inte av dom. De va lite märkligt... Dom sa att vi skulle försöka igen nästa dag.

Dagen efter satt dom igång mig o jag kände värkar men jag öpnnades bara 3-4 cm o sen hände inget mer. Eftersom jag inte sovit på måååååååånga nätter pga av klådan o hade de kämpigt med värkarna utan att komma framåt så sa dom att jag behövde vila o att de va bäst o ta en paus o fortsätta imorgon o om de inte hände nått imorn heller så skulle de bli snitt.
Jag va så trött så jag ville bara att dom skulle snitta så jag kunde få sova....

Nästa dag satt dom igång allt igen o jag va inställd på att d e inte skulle funka så jag beredde mig på snitt o ville igentligen dom bara skulle snitta så jag slapp kämpa i flera timmar i onödan men vi testade iaf o de gick framåt. Jag öppnades mer o mer.
Värkarna va jobbiga men de inte så man känner att man håller på att dö som jag hört från många. Man klarar värkarna om man håller sig lugn o "pratar med sig själv" om att de snart e över. Om man börjar med minsta panik tankar så tror jag de går åt helvete. Jätteviktigt hur man e i psyket o hur man pratar med sig själv i huvet. De e nog de som avgör hur jobbigt man kommer ha de...

Jag blev erbjuden lustgas men de funkade inte. C däremot tog HAHAHAAHAAAHA! Sen låg han o garva åt mig för att jag såg borta ut. Han trodde de berodde på lustgasen men jag va inne i mitt eget huve just då. Han va rätt rolig när han satt där med lustgasen o fnissa.

Sen bad dom mig sätta mig på en pilatesboll o C masserade mig i ryggen när värkarna kom. Klarade inte länge på den där bollen. Ville bara sova så jag la mig i sängen o försökte blunda mellan värkarna. Jag va heeelt inne i mig själv här. Jag har ingen aning om va C gjorde...

Sen kom dom...krystvärkarna. SHIT vilken kraft dom hade! Man kände bara ett så jäkla stort tryck neråt så man bara ville krysta.
Jag skrek på C att jag måste krysta ut nått o han måste säga till Dr.
Kändes som en evighet innan dr kom o jag kunde inte hålla igen kändes de som. De gjorde så ont o hålla emot. C sa bara men tryck ut de da! Tryck!
Jag hade läst nånstans att man inte ska krysta om man inte e helt öppen så jag vågade inte förrän dr hade kommit.
Sen kom dr o assistenten o jag sa att jag kanske bara behövde bajja eller nått? Dom sa men gör de om du vill. ALDRIG! Sånt gör man på toa!
Dr sa jag undersöker dig o ser hur de står till.
Sen titta hon upp o log o sa "Du e helt öppen, Bara börja krysta" 
Vaa??
C skrek tryck tryck tryck! Sen sa dom att dom kommer snart dom ska bara förbereda med lite saker för när bebben kommer ut.
Jag trodde inte de va dags så förstod inte varför dom hämta allt nu.
C försökte förlara att han kommer nu men jag hade svårt o inse av nån anledning... Tänkte att jag säkert kommer få krysta i 2 dagar nu oxå innan den kommer...

Sen börja jag iaf krysta o de gjorde inte så ont som jag trodde. Bara när han va halvvägs ut med huvet...OUCH va de sved då! Sen helt plötsligt säger C "Han e ute Amanda"
VAA? Redan??

C va sånt underbart stöd. Han puschade mig hela vägen o fick mig o krysta mer än jag orka o be mig ta i mer. Sen gav han mig saftsoppa hela tiden under krystningarna. Blev skit sur för jag ville inte ha men han sa du måste så du orkar. Så söt. Han e världsbäst <3

När vår son va ute så la dom honom på magen o de första min lilla skatt gör e o kissa på mamma.
Jag kände nått varmt rinna nerför magen o C började skratta o sa "Amanda han kissar på dig!" Hahaha! Tack för den bebben!
C klippte navelsträngen o hon undersökte mig o sen fick vi vara ifred med vår son o fick de berömda "efter förlossnigen fikat" Helt otroligt. Vilken känsla. Jag har ett väldigt suddigt minne av vissa delar o har nog inte riktigt insett än men wow. DE är en resa kan jag säga!

Jag ska som sagt inte klaga på min förlossning...
Allt gick bra utan komplikationer o Dr o assistenten sa till mig flera ggr hur duktig jag va. Dagen efter kom dom upp till BB o sa igen hur fantastisk duktig jag varit. Tog åt mig av de...hoppas dom inte säger så till alla bara...hehe.
En bonus e ju att jag slapp alla små skräck saker som man funderat på som tex att bajja på sig...slapp de...puh! Sen att spricka...fyy va glad jag är att jag inte gjorde de! Mådde prima dagen efter.

Nu e vi fortfarande på BB men idag sa dom att jag nog kan åka hem imorn.
Underbart! Jag har f*n suttit i den här sjukhus dimman i 2 veckor snart! Ufft! Vill hem!
Anledningen till att vi e kvar e för att vår sons blodsockervärde gått upp o ner mycke. Dom ville ha lite koll men nu har de varit okey ett tag. Vi får se hur de kommer ligga under dagen o efter de görs ett beslut om jag får åka hem. HOPPAS!

C har fixat massa hemma säger han. Ny matta, gardiner, garderob, kista i barnkammaren osv. Jätte nyfiken på o se allt! Så söt min älskling.

Han fick inte sova med oss första natten pga platsbrist o han sov inte en blund den natten.
Han skrev sms o sa att han vill vara med oss o inte kunde somna. Sen klockan halv sju fick han nog o sa nu kommer jag dit ändå. Jag måste få va där. Dom släppe in han som tur e.
Dagen efter fick vi ett rum med 2 sängar :)

Nu måste jag amma min bebito.

Till er som snart ska föda... Se till o inte låta er få panik! De e jätteviktigt! Håll er starka i psyket så klarar ni de utan problem ;)

Lycklig lycklig lycklig! :)