Välkommen hem!!!!!!!!!

Jag e så lycklig!!!!

Vet inte vart jag ska börja...

Jag sov inte mycket på natten o va uppe vid fyra. Mitt tåg till E-tuna skulle gå 5.35 o därifrån skulle jag åka med C:s kompis o hämta C.
Väl vid tågstation så lyckades jag stå o vänta vid fel spår o tåget körde självklart ifrån mig....jag blir så trött på mig själv!!!!
Som tur e så skulle några andra vänner från V-ås åka dit så jag åkte med dom istället. Blev inte riktigt som planerat men jag lyckades ta mig dit iaf.
Vid tio i 8 stod jag där med hans vänner o väntade på att porten skulle öppnas. C hade sagt att den skulle öppnas 8 men vid halv nio så hade dom inte släppt honom än. Vi ringde på o dom sa att de kan ta ett tag så vi stod i regnet o vänta. Så typiskt att de regnar när man fönat sitt krulliga hår rakt! Blir ju poff-frilla på skallen då juuu! Aja fanns viktigare saker o tänka på just då.
Fem i nio ser vi nån komma me två stora lådor i famnen....


CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCC!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Han såg så lycklig ut!!!!!!!!
Jag sprang fram o krama han o han höll i mig suuperhårt o pussa på hela ansiktet.
Sen kramades han lite me sina polare o alla var så glada.
Efter lite snack så bestämde vi oss för o åka in till Södertälje o ta en frukost tillsammans o sen var vi tvungna att dra till E-tuna för han hade möte med arbetsförmedlingen på dan. Dom hoppar in snabbt kan man säga....
Vi åt på Kina där o grabbarna shoppa lite kläder o efter mötet åkte vi till V-ås för o träffa DIIIICOOOO!!!!
Han fick äntligen se sin pappa igen o båda såg såååå glada ut.
Dico är heeelt kär i sin pappa o följer han överallt. Ibland sitter han bara o glor på han som om han inte tror de e sant haha!

På första promenaden me papsen. Dico e såååå lycklig!!!

Efter lite myspys hemma så ville hans vänner att vi skulle komma o äta tårta med dom. Dom hade köpt 3 jättegoa tårtor.

Mmmmmmmmmmmmmmmm!!!!!!!!!!!!!!!!!


Äntligen hemma stod de på en...gullit!!!


Sen roa vi oss me poker o jag var kvar till näst sist av 8 så jag e rätt nöjd. Min boy däremot vann hela potten hahah! Så där tjäna vi in 1000 spänn extra hehe.

Runt 22 bestämde vi oss för o åka hem o vi hade de såååå underbart. Vi skratta massor åt Dico o firade me massa tända ljus o lite rosé vin o massa mys.
Vi låg i sängen o skratta o prata till 4. De va riktigt härligt!
Så mysigt o somna i nåns famn igen. Har verkligen saknat de...
C njöt verkligen för madrasserna på anstalten var tydligen inte nå bra så han tyckte de va underbart o ligga i sängen.

I morse så vakna vi jätte tidigt. Vi sov nog bara i 4 timmar. Vi e nog båda rätt uppspelta o har nog svårt o få ro. Man vill bara göra massa saker hela tiden. Ingen tid o sova.
Vi pratade igår om hur de känns o vi båda känner att vi inte riktigt insett att de e över. Vi förstår inte utan de känns som han måste tillbaks snart. Som om de bara e en permiss...

Idag var vi o träffa hans bror o tog en lunch med honom o sen ordnade vi legitimation till C.
Vi tog kort i en sån där fotoautomat till hans leg o när korten kom ut så var de en svensk blond man på bilderna! Ee?!?!??! Min fästman e mörk... Dom bilderna funkar inte riktigt till hans legitimation....
Efter ca en kvart kom hans bild ut...skumt men riktigt kul. Vilken chock vi fick när bilderna kom ut...hahahaa!

Nu e han o tränar så jag passade på o blogga.
Ikväll ska jag ut o äta med mina föräldrar. Har lovat att bjuda dom på mat så vi ska gå till Tusen O En Natt här i V-ås. De blir nog myspys.

Nu ska jag vika lite av C:s kläder som fortfarande ligger i kartongen.

Me very happy=)

Kommentarer
Postat av: S

ohh!va nära på att släppa en tår när ja läste d.. förstod allt i början.. när ni hämtade o allt!!

kan kanske inte jämföra :S, men förstod känslan

=) underbaarrtt!

2008-10-15 @ 19:03:45
Postat av: Amanda Mendoza

Hihi...vad kuul! Eller inte kul att vi behövt va me om de båda 2 men kul att du kände igen det. De e en väldigt speciell känsla man får....svår o beskriva med ord.

Fast de underbaraste var när dom sa "titta där e det! Vi e framme." Då börja mitt hjärta dunka som faaan o jag kunde knappt andas. Och känslan när vi såg han komma ut från anstalten går inte o beskriva...ufft.

2008-10-16 @ 13:39:29
URL: http://mandy80.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0