Min resa...

Igår när jag gick o la mig så började jag tänka på de där med att C inte kunde messa mig själv o be om bilden på hans brors son utan kände sig tvungen o be min vän hälsa de till mig.
De kändes bara så fel o så löjligt om de ska behöva vara så mellan oss efter alla dom här åren så jag kände mig tvungen o ta de med honom.
Jag har ju lärt mig att han inte svarar när jag messar men jag prövade ändå o som vanligt inget svar så jag bad hans vän att be han hälsa honom att om de e så han vill ha de mellan oss att vi inte ens ska kunna messa om de e nått så vill jag att han säger de till mig så jag vet o inte messar han mer heller.
Förklarade att de gör för ont att han e så kall o inte svarar eller att han känner att han inte ens kan messa sj o be om nått så jag tänker inte heller messa på ett tag nu o bad dom båda att sköta om sig.
Hans vän svarade o skrev ett jättefint mess till mig om att han alltid finns där om de e nått (hans vän alltså) o att C inte svarade den här gången för han jobbar o har mobilen i lägenheten men att han kommer svara så fort han kommer hem.

Efter ett tag så fick jag mess o det var ett lite surt mess om att han trodde de va så här jag ville ha de eftersom jag sagt när jag "slängde ut han" att jag inte vill ha han mer o då tog han de som att jag inte vill höra nått från han heller. Han avslutade med en smile figur HAHAAAHAA!
(Glömde packa ner hans laddare så han har en lånetelefon som han inte kan hantera så de blir en smile figur som avslutning på varje mess han skriver...ser sjukt roligt ut!)
Jag svarade iaf o sa att jag inte menade att vi skulle ha de så att vi inte kan messa om de e nått för vi e ju inte fiender o de känns så dumt o blanda in "hundra" personer bara för att man vill ha en bild.

Han sa att han inte ville messa mer för telefonen va så svår så vi pratade på msn...första gången i hans liv han använder msn...
Han förklarade iaf att de känns som vad han än gör så duger de inte o blir bara fel o jag sa att jag kan hålla med om de till viss del eftersom jag nu överdriver allt när jag mår så här o de e just därför jag var tvungen o låta han gå, för o skona han.
Han sa att han inte bryr sig vad jag gör utan vill vara med mig ändå bara han slipper hot om att de ska ta slut.
Jag sa att jag ville att vi ger de några dagar o att han ska känna efter hur han mår utan mig o sen vill jag att vi träffas o pratar.
De gillade han inte o sa att han redan VET att han inte mår bättre utan mig o att han redan vet vad han vill o de kommer aldrig förändras men om jag vill ha de så att vi är ifrån varandra ett tag så ger han mig de. Bad han att verkligen känna efter ordentligt dom här dagarna för min skull o sen sa jag att jag inte vill ha konstigt mellan oss utan om de e nått så ska vi kunna messa varan.

På morgonen vakna jag o hade 2 mess från han.
Vi messade varandra ett tag o pratade om vad vi gjort. (o varje mess jag fick avslutades me den där lilla smile figuren haaaha...han sa att den har fastnat där haha)

Vet inte riktigt hur de känns nu för nu känns de lite löjligt o va ifån varandra men samtidigt vill jag att han ska ta sig tid o känna efter men han verkar ju redan bestämd på vad han vill så de känns fånigt o tvinga han då...

Jag ska ta en stund o fundera men de slutar nog med att jag åker dit o överraskar han iaf.
Frågan e bara hur länge jag ska vänta...