Kroppen har konstiga saker för sig
Igår var en jobbig dag så på slutet hade jag ingen energi till att skriva.
Var superrädd o orolig över att jag för alltid skulle vara döv så jag ville ha svar på hjärnaudiograms testet jag gjorde på en gång. Orkade fan inte vänta till fredag! Jag och Lennart åkte dit för att få svar eftersom jag var så hysterisk o mamma visste inte vad hon skulle göra. Väl där så sa dom bara att jag var tvungen att vänta pga av att min läkare hade patienter hela dagen o hade i princip inte tid för mig. HALLÅ!!! Jag har blivit DÖV!!! Nån måste ju kunna säga vad som är fel! Jag ställde mig upp o gick därifrån. Tycker bara d är så konstigt att dom inte har nånting lugnande o säga till en skräckslagen patient. När jag fråga om förslag på vad det kan vara så sa dom bara "jag vet inte". Tack för dom lugnande orden. Väldigt pedagogiskt.
Mamma väckte mig imorse iallafall med nyheten om att läkaren ringt o vi ska vara där kl 13 idag. Yes, nu kan man äntligen få svar på om den här dövheten är permanent. Skit, tänk om den är det....
Det var tunga steg in till läkaren. Mamma o läkaren satt o prata ett långt tag men ingen sa nånting. HALLÅ! Vad är det som händer? Efter ett tag kollade mamma på mig och log. Skriv! Skriv! skrek jag. Tydligen var alla prover bra. Alltså ingen hörselskada. Tjohoo!!! Men vänta, varför hör jag inte då? Läkaren förklarade att jag var utbränd och att det här var min stackars kropp sätt att skydda sig. Psykisk dövhet! Har aldrig hört talas om det. Mamma o jag tittade på varandra o skrattade ett tag. Det kändes såååå skönt att veta att det här inte var nånting permanent.
Min lever läkare som jag ska träffa på måndag för att få resultat hade också pratat med mamma o försäkrat henne om att det inte var nånting farligt. Mer än så kunde han inte säga till henne eftersom jag är myndig. Men det var otroligt skönt att veta att det inte är nånting farligt iallafall.
Har inte mått så bra på månader. Det ända jag kan göra nu är att äta, vila o ta det lungt, o viktigaste av allt, tänka positivt. Bättre tider är på väg!!! Tjohoo
Senare på kvällen bad jag mamma ringa till min grannes mamma för hon har varit orolig för mig. Mamma sa att hon blivit jätteglad att hon ringt o att jag är som henes dotter o att mama ska ge mig massa kramar o pussar från henne. Så söt.
Efter en stund fick jag ett mess av min granne där han skrev att alla dom finns där för mig o sen skrev han sin mailadress så jag kan maila han då o då.
Mathilda kom idag också o hämta Dico. Hon ska ha hand om honom nu när mamma o Lennart åker på semester. Började storböla när jag såg henne. Hon är så snäll som ställer upp. Prisar henne högt o är så tacksam över att jag har henne. Vilda Mathilda!
Nu tjuter det högt i öronen o det är nog för att det är dags att sova. Är så trött men samtidigt uppspelt. Får se hur det går att somna.
Puss o godnatt
Var superrädd o orolig över att jag för alltid skulle vara döv så jag ville ha svar på hjärnaudiograms testet jag gjorde på en gång. Orkade fan inte vänta till fredag! Jag och Lennart åkte dit för att få svar eftersom jag var så hysterisk o mamma visste inte vad hon skulle göra. Väl där så sa dom bara att jag var tvungen att vänta pga av att min läkare hade patienter hela dagen o hade i princip inte tid för mig. HALLÅ!!! Jag har blivit DÖV!!! Nån måste ju kunna säga vad som är fel! Jag ställde mig upp o gick därifrån. Tycker bara d är så konstigt att dom inte har nånting lugnande o säga till en skräckslagen patient. När jag fråga om förslag på vad det kan vara så sa dom bara "jag vet inte". Tack för dom lugnande orden. Väldigt pedagogiskt.
Mamma väckte mig imorse iallafall med nyheten om att läkaren ringt o vi ska vara där kl 13 idag. Yes, nu kan man äntligen få svar på om den här dövheten är permanent. Skit, tänk om den är det....
Det var tunga steg in till läkaren. Mamma o läkaren satt o prata ett långt tag men ingen sa nånting. HALLÅ! Vad är det som händer? Efter ett tag kollade mamma på mig och log. Skriv! Skriv! skrek jag. Tydligen var alla prover bra. Alltså ingen hörselskada. Tjohoo!!! Men vänta, varför hör jag inte då? Läkaren förklarade att jag var utbränd och att det här var min stackars kropp sätt att skydda sig. Psykisk dövhet! Har aldrig hört talas om det. Mamma o jag tittade på varandra o skrattade ett tag. Det kändes såååå skönt att veta att det här inte var nånting permanent.
Min lever läkare som jag ska träffa på måndag för att få resultat hade också pratat med mamma o försäkrat henne om att det inte var nånting farligt. Mer än så kunde han inte säga till henne eftersom jag är myndig. Men det var otroligt skönt att veta att det inte är nånting farligt iallafall.
Har inte mått så bra på månader. Det ända jag kan göra nu är att äta, vila o ta det lungt, o viktigaste av allt, tänka positivt. Bättre tider är på väg!!! Tjohoo
Senare på kvällen bad jag mamma ringa till min grannes mamma för hon har varit orolig för mig. Mamma sa att hon blivit jätteglad att hon ringt o att jag är som henes dotter o att mama ska ge mig massa kramar o pussar från henne. Så söt.
Efter en stund fick jag ett mess av min granne där han skrev att alla dom finns där för mig o sen skrev han sin mailadress så jag kan maila han då o då.
Mathilda kom idag också o hämta Dico. Hon ska ha hand om honom nu när mamma o Lennart åker på semester. Började storböla när jag såg henne. Hon är så snäll som ställer upp. Prisar henne högt o är så tacksam över att jag har henne. Vilda Mathilda!
Nu tjuter det högt i öronen o det är nog för att det är dags att sova. Är så trött men samtidigt uppspelt. Får se hur det går att somna.
Puss o godnatt
Kommentarer
Trackback
