Min resa...

Åå va mysigt jag haft idag!
Vakna o hade fortfarande lyckorus efter gårdagen när vi fick se vår son. Vet inte hur många gånger jag kollat på bilderna idag o igår...
Idag har de varit lite grillmaraton för mig. Först åkte jag o Natta till Skultuna o grilla med hennes familj. De va yummie o jättemysigt. Hennes mamma hade gjort en supergod jordgubbstårta...önska bara jag inte hade ätit så mycke av maten så jag hade haft plats med mer av tårtan ;) DEN VA SÅ GOD!
Sen va de bara o åka till nästa stopp, hos mami, o grilla o moffa i sig ännu mer. Ufft vad mätt jag är nu! Kan knappt andas. Bebben måse ha de trångt i magen just nu stackarn.

Jag o mamma prata lite idag. Hon e så glad att jag ska få mitt lilla hjärta. Hon berättade att hon sett mig lida o sett mig vara så deppig så hon ville veta om jag mår bra nu. Jag svara att jag aldrig vart så lycklig i mitt liv som just nu. Jag har inte blivit bättre med hörseln osv men jag e ändå lyckligare nu än nånsin. Hon blev tårögd för hon har verkligen lidit med mig när jag haft de svårt o hon e så tacksam att min lilla son, eller hjärtat som hon kallar han, har kommit till mig o fått mig att må så bra som jag gör. Hon behöver inte oroa sig mer för mig nu =) I'm happy!
De e inte bara sista tiden som hon hjälpt mig när jag varit dålig. När jag var i tonåren så led jag av panikångest. Jag klarade inte ens att gå ut genom dörren för då fick jag panik. Mamma kämpa massa med mig. Vi kämpade i hela 4 år med den sjukdomen. Man kan säga att jag satt hemma i 4 år o jag vägde nog bara 40 kg (Är ca 163) då. De kan inte ha varit lätt för min mamma att se mig så.
Ingen vet varför jag fick panikångest, inte ens psykologen, men jag har haft de sen jag var liten. I tonåren tog den över helt o jag klarade inte att göra nått...inte ens äta. Men till slut vågade jag steg för steg ta mig ut o nu har jag lärt mig hantera den så jag kan leva normalt. Den finns med mig sen jag va liten bebis då vi levde under flykt o kommer nog alltid va en del av mig men eftersom jag lärt mig hantera den o inte låta den ta över så mår jag bättre nu än då.
Jag klarade mig igenom de, även om de tog 4 år, så jag ska nog klara mig igenom de här med hörseln o levern oxå. Mamma är nog så glad för min skull eftersom hon vet hur mycke jag kämpat med motgångar i mitt liv. Bebben är den bästa medecinen jag nånsin fått. Den har gett mig så mycke energi o livslust. Tror mamma förstod de idag o de va nog därför hon blev tårögd. De va skönt o få säga till henne att allt e bra med mig o att jag vet att hon fått oroa sig mycke för mig i mitt liv men att hon nu kan sluta o lägga allt de där bakom sig.
Min bebbe har gjort mycke för mitt välmående redan =)

Ett litet problem har vi...vi har INGEN aning om vad han ska heta!!!

Snälla snälla ni kom med förslag! De gör inget om de e gammalmodigt, tufft eller töntigt. Vi vill ha maaaassooor med tips. Vill ju inte få panik i slutet o bara ta nått för o slippa kalla han bebben i flera månader...
Snälla hjälp oss.

Köpte ett sött linne till han idag som jag inte visat C än. Tror C kommer gilla den =)

Titta!



Gulligt va?

Kändes så skönt idag när man kolla på bebbekläder för man kunde äntligen välja nått riktigt pojkigt utan att oroa sig för att den kanske inte skulle funka på bebben om de blir en dotter. Nu ska jag börja handla massor till min son=) ÄNTLIGEN!

Ska kika lite på internet nu o kolla om jag hittar nått..hehe.

Adios amigos! Och glöm inte ge mig namnförslag! Snälla!