Min resa...

Jag tänkte ju igentligen skriva min o C:s historia på vår 9 års dag men nu har jag inget o göra så jag skriver den nu. Hoppa över de här inlägget om de är zzzzzzzzzz för er ;)

C o jag gick i samma klass när vi gick i 9:an. Jag hade redan hört talats om han o va lite småförälskad redan innan vi börja i samma klass. Nästan alla i min ålder va de. Han va en av dom "populära" killarna i Västerås.
På sommarlovet till 9:an så gick de rykten om att han skulle byta skola till VÅR lilla skitskola Haga o när vi kom dit efter sommarlovet o såg han stå där så banka hjärtat lite extra o jag o mina kompisar börja fnittra o tramsa oss av glädje.
SEN när vi såg att han gick in i vårt klassrum så va jag nog den lyckligaste i hela världen. Fast lite stress kände jag. Nu måste man ju va skitfin varje dag o jag som inte ens börjat sminka mig (började när jag va 18 år) o använde munkjacka med skjorta över (ja ni läste rätt...munkjacka med skjorta! Kommer du ihåg de Mattan? Hahaha!) kunde ju ingenting om o gö sig fin.
Gu va jag stirrade mycke åt vänster istället för framåt mot läraren när jag gick i 9:an...han satt ju där. Allt han gjorde va gulligt o charmigt minns jag.

Jag har ett minne som jag aldrig glömmer. Vi kom in från rasten o alla satt sig o han tittade plötsligt snett bakåt rakt in i mina ögon. De som va speciellt va att vi tittade så länge på varan. Jag glömmer aldrig de. Jag va så lycklig den dagen. Nöp min kompis i benet efter av lycka o när rasten kom så berättade jag nog hela scenariot hundra gånger om.
De roliga var att mina vänner ALLTID sa att jag säkert kommer bli tillsammans med han nån dag för dom tyckte vi passa ihop.
Jag visste att de ALDRIG skulle hända för jag va en helt vanlig tjej som hängde med alla, "töntarna" o dom lite mer "populära". Men han hade BARA tjejer som va populära o sminka sig o sånt. Sån va inte jag. Jag va lugn o blyg.
I efterhand har han sagt att han såg mig o tyckte jag verkade speciell men mer som nån som man vill gifta sig med o när han gick i nian ville han inte direkt gifta sig o de va därför han bara hängde med "populära" tjejer. Han sa att de va säkert de han tänkte på när han kollade på mig så länge i klassrummet den där dagen... Jaja, vem vet...

Han va ju lite av en player när han va ung o jag minns att han kom fram till mig o blinka med sina långa ögonfransar (övertala tjejer hade han inga problem med...hahah) o bad mig fixa hans engelska läxa en gång. Jag fick spaghettiben när jag såg han komma fram. Först sa jag nej till han o skratta o spela lite kaxig för jag ville att han skulle stå kvar ett tag o tjata på mig så jag fick prata med han längre, sen kunde jag inte hålla mig från o säga ja. Vilken tönt man va!
Dom här minnena sitter så starkt i huvet så jag minns EXAKT hur jag kände o vad som sas...så sjukt.
Sista minnet jag minns e att han o en annan kille från klassen satt på andra sidan av mitt skåp (dom kunde inte se mig) o prata o helt plötsligt näms mitt namn! C sa till Johan...som den andra killen heter...att han fått MVG på sista provet. Då sa Johan att han hört att jag oxå fått de o då säger C "Ja, du vet vi svartskallar, vi e bäst". Jag blev skiiiitglaaad! Vi va dom enda utländska i våran klass o han fick de o låta som vi, han o jag, hade nått gemensamt som han inte hade med nån annan. Fy, jag var överlycklig!

På skolavslutningen sen så visste jag att de va sista gången vi kommer va så här nära varandra så jag o mina två tjejkompisar gjorde nog de sjukaste jag nånsin gjort i mitt liv.... VI TOG PAPARAZZI BILDER PÅ HONOM! Hahaha!
Vi satt där i gräset o fotade som bara den. Jag minns ett av korten... Han böjde sig framåt för o plocka upp nått o då..klick klick klick haha!
Min kompis har kvar dom här fotona har jag hört men tyvärr så har vi ingen kontakt längre :(
Jag har bett C om ursäkt för vårt paparazzi fotande nu i efterhand men han blev bara glad när jag berättade o än idag så tror han inte på mig. Han tror inte på att jag va kär i honom eller på att vi tog kort. Måste fixa dom där korten!

När skolan va över så blev jag dålig i panikångest o va hemma i flera år men efter de så började jag medieprogrammet i V-ås. Jag hade en pojkvän men jag glömde aldrig C. Jag minns tom att mitt ex frågade vad jag ville döpa våra barn om vi skulle få några o jag svarade C!!!! Sjukt!
Vi gjorde slut men jag såg aldrig C.

Tills en kväll när jag gick på stan för o ta bussen... Helt plötsligt ser jag C gå själv förbi HM. Jag minns tom att han hade svarta byxor med snörning nertill o händerna i fickorna.
Där va han!!! Jag hade inte sett han på 2 år eller nått så jag trodde han flyttat.

På kvällen ringer min kompis o frågar om jag ska med ut. Som vanligt så säger jag nej men jag skämtar med henne o säger "Om du ser C så ge han mitt nr haha"

Nästa dag ringer min vän...
Hon säger lite försiktigt att hon gett mitt nr till C.
VAA!?!?!
Nej nej nej! Nu kommer han tro jag e lätt o bara delar ut mitt nr hur som helst! Jag fick panik så jag sa till henne att ta tillbaks de på en gång. Hon säger okey o så hör jag hur hon börjar prata med nån.
-Eee hallå? Vem pratar du med?
-Med C...
-Vaa? E han där???
-Ja, jag o mina kompisar följde med hans kompisar hit o då låg han o sov på soffan här. Han har match imorgon så han stannade hemma. Tror han blev lite sur att jag bad han radera ditt nr...
-Men neeeej! Inte nu! Eller jag vet inte! F*n!

Jag visste inte fall de va rätt eller fel o be han ta bort de men jag visste inte att hon skulle be honom när jag va i telefon! Pinsamt ju!

Efter de tänkte jag att de va kört...

Min vän berättade att han sagt att han minns mig o hade sett mig flera ggr med mitt ex när vi var tillsammans o att han gärna hade velat träffa mig. Däremot hade han tyckt jag va skum när jag bad han radera mitt nr. Då tänkte han att jag spela stroppig eller lekte fin men de enda va att jag vill ge han mitt nr själv när de kändes okey inte genom en vän. Jag hade ju bara skojat med henne när jag bad henne ge han mitt nr!!!!

Nästa kväll ringer min vän upp o säger att C ringt henne. Han vill veta om hon varit med mig idag sa hon.
Jag trodde inte på henne. Men sen när hon efter 2 veckor FORTFARANDE sa att han ringer henne varje kväll för o höra om hon varit med mig o inte ens frågar hur hon mår eller nått utan BARA om mig o hon låter tom irriterad på honom så va jag tvungen o kolla om de va sant.
Jag bad henne komma o sova hos mig så jag kunde se om han ringer.
Vi sitter där o snackar o kollar tv o sen plötsligt säger hon "Nu ringer han". Mitt hjärta banka som f*n.
Hon sätter på högtalare...
-Tja de e C. Har du träffat Amanda idag?
Hahah precis som hon sa...inget hur mår du eller nått.
Hon svarade att hon faktiskt träffat mig o då ville han veta om jag sagt nått om han.
Hon sa att jag faktiskt sagt lite om han. Att vi gick i nian tillsammans o sånt.
Då säger han "Säg EXAKT vad hon sa. Jag vill höra EXAKT."
Då va jag tvungen o ta en kudde från soffan o springa ut i köket o skrika i den. Jag blev hel chockad att killen jag vart så kär i frågar massa om MIG.

När dom lagt på så sa min kompis "Snälla Amanda kan jag få ge han ditt nr? Han ringer mig jämt o frågar om dig."
Jag sa att nästa gång han ringer när vi är så kan jag ta luren o prata med honom.
Och de gjorde jag...
Stackars min kompis... Hon kom o han ringde o vi pratade i evigheter medans hon stackarn väntade :(
När vi pratat flera ggr så gav jag han mitt nr tillslut. Vet inte riktigt varför jag vänta så länge.

Jag fick reda på att han flyttat till Visby o att de va därför man aldrig såg han.
Varje kväll efter jobbet så laddade han på sin mobil o vi pratade hela nätterna.
Ca 2 månader varje kväll pratade vi.
Han ville jag skulle komma dit men de kändes för stort på nått sätt så han sa att han hade ett uppkörningstest nästa dag o om han fick körkortet så skulle han komma o hämta mig.
Han fick körkortet...

Vi pratade i telefonen hela vägen när han körde hit. Han körde vilse flera ggr så mitt i natten va han framme o han ville ses på en gång.
Jag mötte upp honom o han kom hem till mig. Vi värmde lite spaghetti o köttfärsås o pratade massa sen bäddade jag till han på min mini soffa haha! Stackarn, han va längre än soffan så han fötter stack ut.

Vi umgicks men jag hade hela tiden min vän med mig. Dels för att jag va blyg o sen för att vi inte träffats förut, förutom när vi gick i nian, o man vet inte allt om folk bara genom telefon samtal.

Han bjöd med mig o min vän till Visby o de kunde vi inte tacka nej till.

Tyvärr jobba han mycke av tiden men jag o min vän roa oss där ändå...Visby på sommaren liksom.
Han messade oss ofta o bad oss komma o äta där men jag ville inte störa på hans jobb så vi sa nej hela tiden.
I efterhand har han berättat att han tog de som en nobb o att jag inte alls va intresserad.
En gång gick vi iaf till hans jobb o när jag såg han komma för o sätta sig med oss så blev jag så varm o nervös så jag ställde mig upp på en gång  gick på toa. Han har sagt att han insåg då att jag hela tiden försökte undvika honom så han gav upp lite då.
Sista natten innan vi skulle hem så kunde ingen av oss sova. Min kompis o hans kompisar sov men inte jag o C. Vi bestämde oss för o köra ut med bilen en runda.
Vi båda pratade om kärlek o om våra ex o varför de inte funkat mm sen stannade han bilen i hamnen o frågade mig om jag tyckte om honom. Jag blev sååå blyg o drog till med nått skämt.
Då la han sig över mitt knä kollade på mig o log o sen kom den....vår första kyss!!! Jag glömmer den aldrig!
Vi sa inget utan tittade bara på varan o efter en stund sa han "Amanda du e så fin just nu. Du borde inte använda smink. Du är mycke finare utan." o sen smekte han min kind.

Ahhh härliga tid!!!

Log heeeela vägen hem till västerås sen o efter ca en månad hade jag flyttat till Visby o bodde där med honom :)))

Kan inte fatta att de va nio år sen de här hände. Jag känner o minns allt så tydligt i kroppen fortfarande.

Killen jag va tonårs förälskad i blev sen killen jag blev kär i, min pojkvän, min fästman o nu, pappan till min son.
Helt otroligt hur livet kan vara.
Jag fick han jag i princip alltid velat ha.

Många har gjort de svårt för oss genom åren men vi har hållt ihop.

Jag e stolt över oss älskling!