Inrett i bloggen

Jag har sovit i 1,5 timma inatt. Räcker det?
Kunde inte stänga av tv:n igår för jag kände mig så ensam o tv:n va som my friend på nått sätt...ååå va patetiskt!
Tillslut tvinga jag mig själv o stänga av för o sova o de va riktigt jobbigt där ett tag. THANK GOD att jag har Dico! Känns mycke bättre när man kan lägga sig bredvid han o känna hans äckliga hundandedräkt i ansiktet...somnade tillslut iallafall...eller så sövde han ner mig me andedräkten...i dont know....



            Här e en bild från förut när vi sussar.





Igår hitta jag en sida från en skit cool kille som visade hur man fixa i sin blogg. Jag e verkligen sääämst på sånt där men han skrev punkt efter punkt hur man gör o tom med bilder så tom jag fattade! Skitcoolt! Gå in o kolla på hans sida om ni vill veta hur man fixar i sin blogg. Här e hans "adress" eller va de heter... http://www.designadinblogg.se/

De va inte mycke som hände igår... Jag skulle ju till FK på ett möte men pucko-mandy hade ju tagit fel på dagen. Mötet är idag.
Min stackars kompis som skulle följa med hade redan börjat åka in för o hämta mig o hon bor e rätt bra bit från stan. Stackars! Jag e verkligen fröken snurrsnurr. Ska dit idag iallfall. Hoppas allt går bra...

Kom på att jag inte skriver så mycket om min hälsa men de är för att de inte händer något nu. Jag sitter bara som vanligt o väntar på att dom ska höra av sig. Så frustrerande att jag inte hör i telefon så jag kan ringa o tjata på dom lite. De har faktiskt gått en månad sen dom sa att dom ev ville pröva me en hög dos kortison för dom tror att de KANSKE kan hjälpa. Fattar inte vad dom väntar på? Han ville bara ringa min leverläkare o få ett okey av han att de är lugnt att ge mig en hög dos kortison. De tar väl inte en månad?
Om jag kunde skulle jag mailat men de får man tydligen inte göra...sjukt. Får väl tvinga nån i min bekantskap att ringa dom IGEN.
Har inte ens fått nytt sjukintyg som vi var där o bad om för en månad sen. Mitt gick ut nu i augusti så de blir väl krångel me peng nu antagligen...usch vad jag gnäller men jag har verkligen tappat hoppet om svensk vård.
Jag har sååå många olika berättelser om tillfällen då jag tycker dom behandlat mig fel. Dom har tom fått mig att gråta några gånger BARA pga av deras kalla sätt.
De e okey att dom skiter fullständigt i mig o hur de går för mig men dom kan väl ändå vara lite ödmjuka o pedagogiska när dom träffar nån som går igenom nånting jobbigt? Ingår inte de i deras utbildning att lära sig hur man behandlar patienter på ett pedagogiskt sätt? Om inte så tycker jag fan att de borde göra det!
Ibland önskar man att dom blev döva i bara en timma så dom kan få känna hur rädd man blir o hur jobbigt de är. Då kanske dom skulle visa lite mer ödmjukhet o förståelse...
Allt jag igentligen vill är ju bara att veta vad som hänt mig o se om de finns en lösning. Är det för mycket begärt eller en anledning till att bete sig illa mot mig?
Känns som dom flesta där bara är bittra gammla tanter som inte kan få sin gubbe att ställa upp...

Jaja, de e väl bara o vänta...som vanligt...


Nu ska jag ordna frukost o se på Alla Älskar Raymond sen blir de möte på FK idag, JAAA IDAG, inte imorn, iförrgår eller i övermorn Amanda!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0