Vill inte....
Min älskade lilla bebis Dico måste avlivas. HATAR o behöva skriva dom orden!
Hans höfter är så förstörda så veterinären ser ingen annan lösning än att låta han somna in. Han kommer aldrig bli bättre...bara värre....
Känner mig som världens äckligaste människa o leka gud med hans liv o bestämma att de ska vara över för honom nu. Har sånna skuldkänslor.
Häromdan låg vi alla 3 inne i sovrummet o kramades o grät. Hur ska jag leva utan honom?
När jag mått dåligt så har jag alltid bara ropat på Dico o så fort han kommer så mår jag bättre igen. Vet inte hur jag ska klara mig nu. Han har vart mitt sällskap under alla åren som C var borta o jag hade inte mått lika bra om jag inte haft han vid min sida under hela den perioden. Nu när jag vart sjuk oxå så har inget hjälpt lika mycke som hans kärlek. De e han o jag liksom...
Han ligger här o sover bredvid mig. Gråter nu. Min lilla prins. Hur ska jag klara mig utan dig?
JAG VILL INTE!!!
Klarar inte de här...
Vackra vackra du....
Syrran åkte precis till sthlm. Hon kommer inte få trräffa Dico mer för när hon kommer tillbaks från Uruguay så e han borta.
Hon satt me honom en stund innan hon åkte. Jag kunde inte sluta gråta. De här är hemskt!
Jag har ångest o mår illa hela tiden o så fort jag tänker på de så gråter jag.
25/11 kl 15.15 ska vi vara hos veterinären...tror inte jag klarar de...
Skrev ett helt A4 nyss...men tog bort det. Vet inte vad jag ska säga ? För jag vet att inget hjälper av det som du kommer att få höra mej säga. Jag kan bara av hela mitt hjärta beklaga och uppriktigt sagt säga att jag är ledsen, mkt ledsen...
åh jag grät när jag läste!
vet hur hemskt det är att behöva avliva ett djur. vi var tvungna att avliva en katt som var 14 år för lite mer än ett år sen. han och jag var bästisar...
hur jobbigt det är än så får du tänka att det är för hans skull. han slipper ha ont.
och du, om du fixar det. följ med in till veterinären. även om det är skitjobbigt där och då tror jag att det känns bättre efteråt att ha varit med hela vägen.
Så himla tråkigt gumman!
STOR TRÖSTANDE KRAM <3
Du vet att du gör rätt för honom... Han är ju din bästa vän...
Jag vet precis hur det känns.. tro mig! Man kommer aldrig över det... men tiden läker den värsta smärtan...
Men du ska nog se att han och Narva står där på andra sidan och väntar på oss sen!
Kram vännen.... tänker på er!!!!
Det är i dessa stunder vänskap prövas. Så var istället tacksam för tiden du fått med honom och låt honom fortsätta sin resa. För i slutändan handlar kärlek inte om vad man får utan om vad man ger. Och han har gett dig allt.
Och förmodligen har han väntat på att din C ska komma hem för att själva fortsätta sin väg. Nu är det dags... Så låt det sista han får av dig vara det bästa du kan ge honom.
Din dövhet har förmodligen gjort att du förstått och "pratat" med honom på ett sätt som vanligtvis inte sker.
Så i slutändan är ni båda (Du och Dico) lyckligt lottade. Ta vara på det.
Tårarna rinner ner för mina kinder, vet precis hur det känns att skiljas från sin älskade vovve. Men lilla skrutt-Dico kommer få det bra i hundhimmlen och alltid finnas i era hjärtan!
Puss på dig.
ufft, vad jobbigt...så orättvist! Jag blir så arg o ledsen. Men sen försöker jag med en gång tänka "positivt", allt här i livet har en mening.
Hur jobbigt o förjävligt saker o ting känns så e vi ju tvugna att fortsätta leva, vi har liksom inget val. Du har levt ihop med honom i flera år och nu e d liksom dags för honom att gå vidare. Han kommer alltid vara med er, men på nått sätt så väntade han till C kom och hela eran familj var samlad för att njuta av sista tiden med er och sen ta avsked. Det låter hemskt, men jag lovar han kommer att ha d jätte bra där uppe.
Förlåt om jag blev lite djup nu, men blev så rörd av hela grejen, Ta hand om varann, pusssss.
finner inga ord,finns inga ord som kan göra det bättre. tårarna rinner för många.. jag beklagar djupt.mina tankar är hos er.. vet inte vad man ska säga, förutom att man blir så oerhört ledsen......
Kan inte säga mer än tacka för att ni finns. Ni är underbara o jag e så tacksam.
